Vilja av stål

Som kontrast till alla gulliga barnbilder kommer här en som utstrålar en vilja av stål. Men det är inget som speglar hennes person - tvärtom. Hon är god som guld och glad nästan jämt. Men, ibland, när man inte får leka med kameran till exempel, kan man bli lite ilsk.

Kung Bore på besök

Oj, oj, oj. Skäms på mig. Inte sedan i oktober har jag uppdaterat. Man kunde ju skylla på att kameran varit på lagning men jag är så dålig på att ljuga. Sanningen är väl mer den att det blivit mest barnbarn på fotona. Sen var det ju en lååååång grå period där i november också. Nåja, hur som helst så slog ju Kung Bore sina klor i oss och målade världen vit. Visst är det vackert!

Detta buskage vet jag inte vad det är men det ser ulligt och mjukt ut i vinterpälsen.

Jag älskar björkar i alla dess former och de är ju otroligt vackra även i vitt.

Dessa växter som ser ut som vit Liatris är i själva verket stjälkarna till jordärtskockorna. Jag vet inte vad det är som håller dom uppe men vackert är det.

Synd bara att man inte är någon snöfantast för då kunde man ju ha jublat denna vinter.

Tjurigt värre

På väg i min bil ser jag ett gäng muor och måste naturligtvis stanna. Den första jag zoomar in på är den här tjurskallen. Riktigt permanentad är han. (Är det inne nu?) Kolla in ringen han har i näsan - det kallar jag piercing!

Han var varken stöddig eller tjurig eller intresserad av mig, utan tuggade lugnt vidare, men däremot hans ko-mpisar kom rusande och ville vara med på bild.

Särskilt den här tjurskallen. Han påpekade högt och tydligt att om någon skulle fotograferas så var det han. Okej då sa jag och fotade.

Tur att jag satt kvar i bilen. Stängslet såg inte allt för hållbart ut.

Lite septemberbilder...

Här är min stolthet. Min fina fuchsia som hängt med i fyra år nu. Jag vet inte hur det går till men den bara blommar och blommar.

Ännu en vårtbitare på garageväggen. Den verkar inte riktigt fullvuxen än.

Den här liljan ser ut som om den pekar finger åt mig. Fyyyy!

Fortfarande jordgubbar kvar.

En humla mumsar i sig av nektar från Kärleksörten.

Ska inte tomater vara röda?

Min fantastiska tomatplanta! Tror att det var någon sorts busktomat men det ser mer ut som klättertomat. Här har man gett både vatten, gödning, ny jord och kärlek och vad får man i gengäld? Jo fyra fjuttiga 2 cm stora GRÖNA tomater längst upp i toppen! Men man ska inte klaga. Den har varit vackert grön i alla fall!